Lätta spår i sanden
Jag skrev våra namn i sanden, kort efter jag var färdig med hjärtat som omringade dem, kom en våg och skölde bort allt. Hela, det enda vi någonsin varit försvann ner i havets evightet. Eller var det havets sätt att sudda bort existensen? Naturen sätt att beskriva att det inte borde vara vi. Jag stog och ville förbanna havet. Men vad skulle det tjäna till? Hur desperat jag än vill att det ska vara vi, kan jag inte styra över människans fria vilja. Det säger Gud.
Så varför är jag fortfarande kvar här på denna förbannade stranden? Gör ett försök till men att skriva våra namn, denna gång hejdar jag mig och skriver bara initalerna. Byggde en vallgrav runt hjärtat och en skyddande mur. Jag ville ju inte att det skulle rasa lika snabbt igen. Ville hinna ta åtmindstånde en bild så jag kunde visa dig. Den dagen det blev vi.
Kommentarer
Trackback
