moess

Sen var det dags för mig att åka in till sjukhuset igen. Fick en veckas paus, sen var det nya problem igen... Nu är det magen som krånglar, det sitter som mensvärk fast i tarmarna och jag har inre blödningar. Fun times. Har en del tarmsjukdomar i släkten, genetiskt som är rakt nedstigande. Så nu är det tester, tester, tester, tester och lite mer tester.

Rusade iväg till simhallen för att göra lite simprogram som jag missade förra idrottslektionen då jag som vanligt låg på sjukhus, fast då för mitt öra.

Tog en timme på mig att simma, sen ytterligare en timme för att duscha. Kom hem, bakade en kaka som hette Fransk Chokladtårta. Den smakade inte så annorlunda från en vanlig kladdkaka fast den var superkladdig och rinnig i mitten och nästan torr i kanten

Nu är jag halt slut, borde räknat lite matte men orkar kanppt röra mig. Undersökningar tar mer kraft än vad man tror. Att simma 80x25m är inte heller något man kommer lindrigt undan med. Ska till skolan imorgon och sen direkt tillbaka till mina kära vänner läkarna.

Avundsjuk på min polare som har D-dag idag, ska nog se till att väcka honom så han vet vem som bestämmer.

Annars satt jag uppe alldeles för länge inatt. Skulle kolla på reprisen av Chuck på 6:an, sen kollade jag Am. fotboll med min bror. Kom nog inte i säng förrens vid två-tiden, och båda skulle upp idag. Utgången blev att vi båda blev väldigt sena i morse. Men vafan, vad gör det. Måndag morgon? Come on.

Är det möjligt att finna sin livs kärlek när man är 14år gammal? Finns det något som ens livs kärlek? Kan man ha flera själsfränder? Finns det någon som aldrig varit kär?

Jag är övertygad om att jag verkligen hittat mannen jag kommer älska för resten av mitt liv. Det är ömsesidigt och det är vad som gör mig så säker på att vi är menade för varandra. Jag tror på kärleken av sitt liv, han tror mer på att man hittar en person man "står ut med". Men det löser sig.

Han är min själsfrände, jag är personen han "står ut med". Never been happier

Jag har övningskört, tvättat kläder, satt upp en taklampa, varit och handlat, städat badrummet och pluggat historia. Och nu sitter jag och bloggar som den goda människa jag är.

Tog en paus igår bara, no big deal. Hade ingen lust att skriva, sen när jag skulle ta mig i kragen och åtmindstonde skriva ett litet inlägg så låg hela blogg.se nere, saved me there ^^

Programet tar sig mer och mer för varje vecka. Tredje omgången nu, börjar arta sig till något faktiskt. De som verkligen har känsla för dansen utmärker sig, och de som mer är där för att synas och få lite mediaexponering. Reklam för demsjälva liksom.

Fy satan vad Alexander Rybak och Malin Jonson är sexiga när de dansar. Känns som i filmen Mr & Mrs Smith, att de ska slita av varandra kläderna och ligga på golvet när som helst!

Sen tycker jag ju, som jag sagt förut att Alexandra Pascalidou är aldeles för mager. När man är ver 40år gammal ska man ha mer kött på benen.

Har inte Anders Bagge haft på sig typ likadana kläder varje vecka nu? Svart smoking, svart väst och svart skjorta? Lite variation tack.

Vi får se vem som åker ut. Den som har sämst poäng nu innan paus är Andreas Weise, jag tror verkligen inte att han åker ut. Han är för känd, ny liksom, så de som tittar på Let's Dance är mycket samma som de som känner igen honom från Idol.

Jag är galet sugen på nougat, tror aldrig att jag varit det förut. Sugen på att verkligen slå sönder något också. Jag har tränat i veckan och inte blivit av med känslan, jag måste få utlopp. Känns som det trycker i hela mig, jag måste släppa på en ventil så jag kan slappna av. 

Förhoppningsvis kommer hon i sommar igen, då är vi båda 18 och har våra körkort. Den sommaren kommer vara vår! Liksom alla andra somrar vi spenderat tillsammans. So happy together!

Annars har dagen flutit på. Blev utelåst i morse när jag varit ute med hundarna, fick gå hela vägen till mamis jobb så hon kunde köra hem oss. Ändå kom jag bara 15min försent. Efter skolan stack jag ut och sprang på isiga slingor, det var fan inte lätt! Gick som smort, förvånad över hur bra kondition jag kan ha efter knappt någon träning alls. Sen råpluggade jag i 4½ timmar. Kände att jag verkligen ville komma igång direkt. En veckas slappande på sjukhuset skämmer verkligen bort en, haha.

Först var det typ en tjej som jag jobbat med några somrar som hade samlat alla killar jag typ hookat på fester, killar som ville hooka mig, och killar jag ville hooka. Jag såg inte så många ansikten, så jag kan inte riktigt säga alla som var där, men haha, det stod en kille snett bakom tjejen och jag bara; "Nämen det var ju en hemlighet (det var det inte), hur kunde du säga det? Till honom då, och han sa att han hade inte sagt något. Då hoppar jag upp på hans rygg och säger att han får rädda mig från denna situationen. Lite längre bort står en gammal familjevän som jag har lite smågillat när jag var yngre.

Iallafall, snubben börjar gå iväg med mig på ryggen, och jag håller ju mina armar runt hans hals och mina händer går ner mot hans bröstkorg där jag känner brösthår. Han har inte brösthår så jag bara nämen åå. Sen upptäcker jag att jag sitter på familjevännens rygg istället. Han bär mig uppför flera trappor gjorda av typ lera, och då är vi i Ungern, där de har en vingård, han sätter ner mig på sånna vita plaststolar. Sen kommer hans pappa och ger oss mjukglass i jättestora glas med strössel på. Grejen är bara att strösslet är rostad lök! Jag är lite skeptisk, och äter inte av den.

Sen har jag tänkt på en grej, det finns inga snygga eller sexiga läkare.

När jag opererades så var det en ganska snygg läkarstudent. Fast eftersom han inte är färdig läkare än så räknas inte han.

Sen hade jag en annan som skulle kolla upp mitt öra några dagar efter operationen. Han röst var sjukt sexig, men var inte alls lika sexig som hans röst.

Jag hade en teori om varför, men när jag diskuterade den med min polare så hade han ett motargument som jag inte kan säga emot. Så, nä. Jag har ingen förklaring till varför. Fast jag har faktiskt en granne som är sjukt het, som är läkare. Jag tar inte med honom i mitt resonemang eftersom jag inte haft honom någongång. Som läkare alltså, hehe.

Fick en infektion i örat, skiten svullna upp, jag fick feber, in till sjukhuset, akut operation. Nu har jag fått komma hem och har iprincip rörelseförbud. Så jag får endast sitta i min säng och stirra framför mig typ. Nä, jag får ju sitta i soffan också! Min bror tog en bild på örat igår

Svullnaden har gått ner enormt mycket, bara lite kvar. Såklart käkar jag massor utav antibiotika men behöver inte smärtstillande längre.

Jusste, mina naglar. Det är en ny grej som vuxit fram i mina intressen; nageldesign. Slänger upp en bild på dem också.

Ja, smileys som ni kan se.

Dags för mig att slita med matte D nu. Kommer sätta IG direkt i det, så jag får kämpa som fan denna terminen.

Hoppas jag får tillåtelse att träna för läkaren imorgon. Ska såklart tillbaka till sjuhuset direkt efter skolan för läkarna vill ha koll på mig. Men på kvällen vill jag verkligen träna.

Har varit så skadad denna hösten, och precis när jag är hel igen så har jag blivit sjuk. Frisk, ja då skadar jag mig...

Börjar inte förrens 13.15 idag, ska klippa mig 11.30. Hade tänkt gå till skolsköterskan innan frisören, man jag känner mer för att ta en lugn och långsam morgon.

Har bara två lektioner idag, känns chill. Som en sån dag som det ska vara sista veckan på perioden. Känns som jag hade en sjukt dålig start på denna terminen, men jag tycker inte den börjar förrens nästa vecka ändå.

Mitt öra har helt sabbats. Har piercings uppe i mitt högra och det har fan helt svullnat upp. Riktigt tjockt, rött och ömmande. Jag tror att det är den infektionen som gjorde mig sjuk. För fan vad dåligt jag mådde. Nu tror jag att jag måste på antibiotika eller någon annan trevlig medicin, för det vill inte lägga sig. Jag har försökt badda med asol sprit, men det hjälper verkligen inte alls.

Vaknade vid tre tiden inatt och hade sjukt ont i mitt huvud. Kunde verkligen inte sova, så hörde jag att min pappa också var vaken så jag gick ner och sa att jag mådde dåligt och inte kunde sova. Drack ett glas vetten och gick upp igen.

När mina föräldrar åkt hemifrån kunde jag somna, de brukar föra ett jävla liv på morgnarna så sovmorgnar är att glömma. Sov till ca. 12 innan jag gav hundarna mat och gick och lade mig igen. Mamma slutade tidigt så hon kom hem och tog hand om min bror som också är sjuk. Han är ganska oförmögen att ta hand om sig själv även om han är 3år äldre än mig.

Nu har jag suttit och pluggat med min polare i några timmar. Eller hon hjälpte mig skriva en labrapport i fysik för att slippa ett IG. Måste skriva klart mitt idrottsarbete ikväll också. Fast när jag pratade med folk i skolan igår så var det knappt någon som hade börjat med sina arbeten, så det kanske inte är någon större brådska.

Första dagen i skolan efter jullovet. Vaknade av att hundjävlen bestämt skulle ut 20min innan alarmet skulle ringa, fy fan. Sen störade sig mamma som fan, shit vad jag blev förbannad. Gick och duschade, det kändes verkligen bättre efter det. Sen kommer hon och säger att jag inte får cykla till skolan för hon tycker stt det var för halt. Med min historia med skador så skulle jag nog inte släppt ut mig överhuvudtaget. Men jag fick gå till skolan då, en promenad som tog 25min. Men jag hittade en tia på marken, så det räddade min morgon.

Skolan, vad ska man säga. Trött blev jag snabbt som fan.

Hemma, tränade lite. Skönt, somnade. Åt mat, nu sitter jag här och funderar på om jag ska skriva lite på mitt arbete. Tveksamt.

Man borde ju stå för vad man säger/skriver, men samtidigt kan man ju sabba för sig själv eller såra någon annan. Men grejer man har skrivit skriver man ju av en anledning. Och kanske skriver jag dett nu för att jag egentligen inte vill ta bort mitt inlägg. Att jag tvekar tyder ju på att jag har blandade känslor om det.

Jag antar att inlägget får ligga kvar. Får ta smällen när den kommer, kanske kommer den inte alls.

Ja, det där med att försöka vända rätt dygnet innan skolan börjar har jag misslyckats med totalt. Vaknade nyss, klockan är halv fyra... Men vafan, kommer lärarna ställa höga krav imorgon? Ja antagligen, men resten av veckan har jag typ inga lektioner så eh, spelar ingen roll.

Mami fyllde år igår. Min bror är i Stockholm, men jag och papi fixade presenter och sen gjorde vi en hel 3rätters menu, yum yum yum!

Plusgraderna har nu äntrat vårt land av kyla. Nu kanske man kommer ut och kan springa lite utan att förfrysa luftvägarna och halka och slå halt ihjäl sig! Jag har inte kunnat träna på över en månad eftersom jag skadade mitt ben. Har jag berättat om det?... Aja, jag blev tacklad på fotbollsträningen och fick mitt skenben komprimerat. Har inte kunnat gå, springa, trampa osv. på evigheter. Men nu känns det okej, förutom om man tar på det, men det låter jag bli och räknar mig som frisk.

Nu har mami gjort middag och jag måste göra lite skolarbete. Snacka om att vara ute i sista stund

Tjingeling

Jag, liksom många många andra, var väldigt kär i Alexander Rybak när han vann Eurovision. Sen försvann han lite från rampljuset. Men det är fan va söt han är! Nåja, jag hoppas han kommer över den töntiga blygheten.

Jag har inte kollat på Idol sen 2006, så Andreas Weise var han helt ny bekantskap för mig. Men han verkar ju asball! Dansa kunde han inte, men satan vilken humor han har.

Ingen favorit än, men det kommer, tro mig!

Nu sitter jag med mitt arbete igen och pallar inte skriva. Kopierar mest in text och hoppas på att min lärare inte är lika petig som vissa med kopierings programet... Han har inte gett oss några instruktioner alls, bara att man ska typ skriva om allt man hittar och att det ska vara typ 4 sidor långt. Jag satsar ju inte stenhårt på detta eftersom han skiter i hur bra man jobbar, bara man gör det typ och sen sätter han de betyg han känner för.

Ikväll börjar Let's Dance på 4:an också. Jag brukar alltid kolla lite i början av säsongerna och sen tröttna efter 4 program typ. Men vi får se hur det blir iår.

Har egentligen lust att typ festa, eller iallafall ha skitkul eftersom jag sitter här med den jävla uppsatsen, men samtidigt pallar jag verkligen inte med det. Man säger alltid att man kan gå ut och bara ha kul, inte bry sig om något, men det funkar aldrig.

För mig är det vansinnigt tidigt att gå upp vid halv tio eftersom jag går och lägger mig vid femtiden på morgnarna, att bara sova 4½h är inte möjligt. Dock blir min pappa lite irriterad när jag sover till tre, men det är ju inte något jag kan styra hehe. Det är inget fel med att äta frukost även om solen redan gått ner!

Ska fixa mig färdigt nu, ska in och kolla på Lundaspelen i basket sen ska jag servera mat åt spelare på min skola. Hoppas man får se några snyggingar och inte bara tråkiga, svettiga spelare.

tjingeling

Slänger in en länk till en sida där ni kan läsa mer om det, finns även länkar på den sidan för ytterligare information :)

Happy sun watching!

Alla horoskop jag har läst inför detta året säger att jag ska inte förvänta mig något bra förrens efter sommaren och att jag ska bara flyta med i mitt liv utan att planera men jag måste ändå vara med  så jag inte kommer i fel riktning. Låter inte så bra...

Nä, nu är det dags för mig att sätta ihop ett yogaprogram för min klass och sen skriva ett arbete om kaffe och te.

ciao

Det är så jävla typiskt mig. Att gamla spöken ska röra runt i mitt liv konstant. Att jag inte får en chans att testa något nytt innan jag ska dras med i stormvinden som bara sveper undan fotfästet för mig. Jag är chanslös, om jag inte bultar fast mig och vänder mig från denna jävla stormen.

Den som blåser på mig är en vän jag har haft i flera år. Det började som chatt för mer än 3år sedan, gick över till sms i somras och tidigt i höstas träffades vi. Det är bara vi två, jag har inte träffat någon av hans vänner och han har inte träffat mina. Bara mina närmsta vet om mina skruvade känslor.

Det var jag som lade till honom i min kontaktlista på MSN eftersom jag tyckte han va sjukt söt och var väl vad man kan kalla skitkär i honom. Han gick på samma grundskola som jag, ett år äldre, i flera år hade jag gått och sneglat på honom och när en av mina vänner blev tillsammans med honom såg jag till att få hans adress så jag kunde börja chatta med honom.

Vi har alltid pratat som vänner, skämtat och varit taskiga mot varandra på ett skoj sätt liksom. Jag vet inte hur han har kännt alls, men jag vet ju att jag får en kolsyrerush i magen varje gång jag ser att han skriver "SUp". När jag fick mitt första sms av honom satt jag hemma hos en annan kille i somras för att kolla på film och dricka vin, då var det bara ett nummer som fråga vad jag gjorde, jag fråga tillbaka vem det var som fråga. Fick svaret, hoppsan, där var jag nära att skriva hans namn. Jag tror det blir bäst om jag håller det utanför. Jaja, han svarade med sitt namn och jag höll på att smälla av. Satt och smsade konstant med honom under resten utav kvällen och natten. Lite synd om killen jag vet hos kanske, han blev faktiskt ganska sur. Men det var ju MIN VÄN! Han hade sparat mitt nummer efter en chatt för jättelängesedan, och nu smsade HAN till MIG?!

Det fortsatte under ganska lång tid att vi smsade till varandra när vi var på fester. Bara random sms, dumma hot om att vi skulle slåss eller flytta ut i skogen för att vi var vikingar. Rent ut sagt; fylle-sms!

På hösten var jag i Malmö på resturang med några tjejkompisar och när jag satt och väntade på bussen hem så skrev han till mig. Vi började skämta med varandra som vanligt, och han var ganska full, vi bestämde att vi skulle träffas i en park vid vår stadsdel när min buss kom fram. Vi satt och snackade ganska länge på en bänk i parken. Jag frös som fan i mina strumpbyxor och långa kappa, han hade bara t-shirt och shorts. Vi pratade länge, flyttade närmre varandra, värmde varandra, sen kom det oundvikliga efter flera år med chatt, flera månader med sms, flera timmars pratande; vi kysstes. Det var kanske inte det mest perfekta, men HALLÅ!!!! Det var han och jag tillslut.

Dagen efter var jag på en fest hos en kille som senare skulle bli min kille. Jag sov hos honom efter festen, men inget mer. Sen hördes jag och ja, vad ska vi kalla min parkvän nu då för att inte bli förvirrade med massa genus bara. Parkvännen får det bli. Jag och parkvännen snackade inte på ett tag, jag var hos min kille en hel del. Sen blev det lite struligt mellan oss och per automatik typ så började jag chatta och smsa med parkvännen igen. Vi har inte träffats fler gånger, men vi snackar och skämtar ofta om att vi ska träffas och slåss.

Sen har det varit tyst ett tag till. Jag pustade ut efter uppbrottet från killen, statsade på skolan och bestämde mig för att jag inte orkar med pojkar nu ett tag framöver. Såklart får inte livet vara som man vill. En kille i min klass ger mig signaler om intresse. Jag blir väl smickrad men tänker; "Here we go again". Jag vänjer mig vid tanker och känner att jag får ge det och honom en chans. Som på beställning är min parkvän där igen. Jag bubblar upp som mentos i diet coke. Känner direkt att jag inte kan bli mer än vän med killen i min klass, och allt handlar om parkvännen.

Asså, kommer det alltid vara såhär? Kommer samma skit hända när jag är typ 30, har man och barn, men så kanske man ser varandra på stan och pang boom så faller man handlöst igen. Så kan man ju inte ha det. Eller så inser jag då att vafan trånade jag efter honom för? Men frågan är om jag ska kasta mig ut och satsa fullt ut på parkvännen elelr om jag bara ska vända mig om och inte bry mig om människan. En rädsla jag har är att det inte alls blir bra och jag sabbar nästan 4 års vänskap. Men fortfarande måste man våga, det kan ju bli helt perfekt också.

Nä, vi får se hur det går. Tillsvidare får jag försöka tänka på annat.