moess

Så jävla typiskt att man ska gå och bli sjuk nu. Har inte varit sjuk eller skadad på ett tag så det var väl dags.

Ganska mycket som går genom huvudet om jag ska vara ärlig. Heartbroken om man säger som så. Mina föräldrar kryddar på allt vad de har till min bristningsgräns.  Får se hur det känns att gå till skolan imorgon. En täpt näsa klarar jag, men feber eller hängighet is a no no.

Det känns riktigt bra att återförenas med många av mina vänner från tidigare, man det kommer också fram minnen från hur det var då när vi var med varandra konstant. Man kommer också på hur mycket som hänt mig och hur mycket jag förändrats. Sen tänker man på hur mycket de har gått genom, det är trots allt hur många månader sen som helst sedan vi träffades sist.

Fast som jag sa när min bror frågade mig hur livet bahandlar mig nu förtiden, det var bra några timmar i fredags. Sen var det tillbaka till ganska skit, på bara några minuter föll det ihop, snubblade, trillade, stuoade. Så jävla trött på allt, varför måste det alltig vara jag som måste fixa allt. Måste offra sig, kämpa för att få något att hända.