Dry Your Eyes
Det känns bättre, kroppslig och själsligt. Efter att jag snackat igenom massa skit med mina vänner/kollegor igårkväll efter mötet så känns det helt okej. Egentligen så sas det inte något revolutionerande, inget som jag redan vänt fram och tillbaka, ut och in. Kanske är det bara det att jag behövde lite tid att smälta chocken över kaoset med K. Det är så odramatiskt, det är liksom ingen storm i mig. Man kan nog mer jämföra det med strömt vatten. Man kan inte se det, men under ytan är det livsfarligt.
Det är så jobbigt att hålla masken uppe. Jag brukar inte bli så påverkad utåt sett när något är jobbigt. Iofs så har jag inte varit så nära någon i fyra år med någon annan. Så nu är det svårt att vara som vanligt. Kämpar dock för att inte bryta ihop inför andra. Det skulle bara vara jobbigt för dem, och för mig. Tur att jag har mina rum att hålla mig i, fast i skolan är det ju inte lika lätt att obemärkt dra sig undan. Det är ju en av anledningarna till att jag stannar hemma några extra dagar.
Kommentarer
Trackback
